.

Mamma och jag satt och pratade om vad som fick mig välja Marks, fast han stannade på provhoppningen, var seg.

Jo, första gången jag såg han sa det klick i mitt hjärta. Den känslan jag fick då, den får jag nog inte om på länge. Min första tanke var "Detta är ju en c-ponny, det har skrivit fel..." (:-) ) kände hur besvikelns kom över mig då jag visste denna ponnyn skulle jag ha. Sen sa de att detta var Marks och jag blev överlycklig. Grejen var just då jag hade kunnat skita i provrida och bara sagt vi ska ha han. Det var rätt från början, sen när jag hoppade upp på hans rygg då blev det ännu mer tydligt. Denna ponnyn är min, vad som än händer.

Nu står jag här med min bästavän senare, visst jag har ångrat ibland jag inte tog denna heta hopponnyn. Men i grund och botten vet jag alltid att han är min bästavän och jag älskar han. Skulle inte byta bort honom för t.ex. Totilas . Jag sitter ibland och tänker på ifall jag hade lyssnat på folk som sa "han stannar i hoppning, du vill ju satsa på de!".

Tänk så fall vem hade jag haft nu... nej nej nu har jag världens bästa ponny och är så jäkla glad han är min!

Vi kan , om vi vill och vågar!
Foto: Fotoalle / Annelie Elfsö