"sådan hund, sådan herre"
Fan vad jag blir lycklig av såna här kommentarer...
Men jag har tänkt på en sak "Sådan herre, sådan hund". Borde det inte vara så i hästvärlden? Jag har ibland fått höra jag beter mig lite som Marks, samma glädje när jag gör saker jag tycker är roligt. Samma matvrak, samma dåliga sida. Det är ganska sjukt tycker jag, hur man avfärgas av ett djur så snabbt?
Marks har jag inte änns haft i ett år men jag vet inte hur jag skulle kunna leva utan han. Visst, det går inte alltid bra men för mig är han min prins och jag vill inte byta bort vissa ögonblick för allt i världen. T.ex. när han la huvudet mot mig och stod och halvsov. Eller när han kom över 90-1 meter banor med mig.
Grejen är när jag har köpt en ponny som är en utmaning är allt ett steg närmare mot en bättre relation, jag tror att i motgångar så blir man ett bättre team.
Som Tilda sa en dag vet alla vem Tess och Marks är, och jag hoppas på det. Inte för att jag vinner tävlingar, eller rider prydligaste. Utan för vi har en sån bra relation!
När jag var på ridläger med min medryttarponny i början av juni, så avslutades det med en clear round. Jag hoppade bara 30 cm, men oj vad glad och nöjd jag var efteråt för att jag VÅGAT, jag hade inte varit det minsta rädd innan, jag vet att jag kan hoppa mycket högre, men det är ju mitt självförtroende det handlar om, jag vill inte förstöra det och sen inte låta ponnyn hoppa för det... Och där gick allt så mycket bättre, men det visste bara jag, och nu går det uppåt för oss igen :D
Jag tänker inte ge upp, jag SKA inte vara nervös och spänd i hoppningen, och jag och Slowie SKA bli bästa kompisar, oavsett hur envisa vi båda är XD
Hahha tro mig det är sant att man är så jäkla lik sin ponny. finns typ inte en skillnad mellan mig och La Venza. hihih !
